typsaraa

"du måste vara försiktig. det är farligt." jag hör det från höger och vänster. självklart kan det vara farligt. det kan vara livsfarligt att gå och handla uppe i lilla fina Kiruna i norra Sverige. lol. det är väldigt mycket som är farligt på vår planet vid namn Tellus och framtiden kan man inte alltid förutspå. vad som helst kan faktiskt hända. men hur skulle det vara om man gick omkring och var rädd? rädd över framtiden. rädd över vad som "skulle kunna hända". rädd över att få vara med om nya saker och upptäcka nya platser. det handlar väl ändå om att inte vara dumdristig, vara medveten om vad man egentligen gör, analysera, notera och sen kan man ba uppleva!

Dagen före igår fick jag uppleva (hur dagen sedan slutade är en annan sak) men jag fick vara med om saker jag länge velat pröva och saker jag aldrig trodde skulle hända. Satte mig i bilen på väg till mötet med Kevin, utan blekaste aning om vad jag skulle få uppleva under dagen (kenyaner är VÄLDIGT impulsiva) och varför han egentligen ville träffa mig hade jag inte någon större koll på. tänk att man förväntar sig 2h lurre och får en hel dag med oförväntade saker. hela dagen blev som en blind-date med världen. Jag fick en bättre bild av hur den stora staden Nairobi som jag nu bor i ser ut, jag träffade nya människor, lärde känna människor jag träffat tidigare bättre, fick vänner, vänner inom samma yrke (dansen), bemöttes av nya miljöer och vyer, spred budskapet och konsten dans till ögon som inte hade någon aning, fick ta del av den lokala befolkningen, lokaltrafik, nya gator, nya platser osvosvosv.

Mötte Kevin och hans två kollegor. en hiphop-instruktör och 1 bakom-kulisserna-foto-nisse, (RÅTREVLIGA) i en byggnad där det första jag möttes av var en scen och flera stolsrader som var ämnat till tittare. "there will be a performance the 9th of december, what I now wonder is what you are going to do. A solo maybe, yes a solo." nämnde jag att dom var impulsiva???? jahapp. föreställning om en månad då. medverkande: olika kompanier, musikgrupper, hiphop, jazz, stepp, modernt osv. arrangör: Kevin. apkul!

 

Lokaltrafiken då, konsten att åka en så kallad Matatu. kör som galningar, fram och tillbaka över körfälten, gör nästan vad som helst för att ta sig förbi trafikstockningen, kör på väggrenen (som består av lera och sand), stannat lite här och var för att plocka upp folk och släppa av folk. De trafikerar Kenyas vägar efter en tidtabell som inte existerar, snabbt fram och tillbaka flera gånger längst med sin sträcka. "Konduktören" spejar efter passagerare utmed vägkanten och kommunicerar med dem på ett, för den oinvigde (typ mig), obegripligt teckenspråk. Han (de är alltid män) talar om för föraren om någon ska på eller av genom att banka i bildörren. Passagerare ansluter var som helst, även om det finns busshållplatser, och tydligen kan man ta ombord allt och alla som vill åka med. potatis- och rissäckar, väskor och kanske en och annan höna. När man tror att bussen är full stiger det på fler. Och när man är helt övertygad om att bussen är proppfull, byter några säten med varandra och plötsligt har det gjorts plats för en familj till. Bildörren flög upp lite här och var och ut och in hoppade människor nästan i farten. full fart framåt. här ska det tjänas penki!! chocken när jag kom fram och upplevde att allt hade gått perfekt. efter det kom man in i "Matatu-åkningen" ganska snabbt. snart tar jag mig nog runt i en skruttig minibuss utan stötdämpning utan Kevin och co som fick lite extrajobb som turistguide under den dagen. stackarna. tack iaf.

 

/bild nedan är från en Bording-school en bit ut från town. fantastiska flickor, fantastisk respons av dansen, fantastiskt att ha fått sprida konstformen och uppmuntra till någonting som man älskar. dansarna var ett utav Kevins kompanier, två salsadansare och Kelvin som gjorde ett hiphop numer/