#flyttar ut
nu flyttar jag från blogg.se och all svensk skit. har bestämt mig rö att börja skriva på det internationella språket English. ja. så nu hittar ni mig på whothefuckissara.blog.com. kolla in. mycket fint skrivet. nya idéer och nytt språk. ha't fint. hejrå.
#stiger mot zanzibar
med flyget imorgon bitti. 5.30am hemifrån, alltså vaaad hände med det?? lol. men nåja. lätt värt det när man anländer till beachen. råååånice. zanzibar, kan knappt fatta det. jajjemus. har haft superfina dagar med mor i Nairobi, nbi national park, K.I.C.C, Karen Blixen Coffee Garden, masai-marknader, marknader av andra slag, town, restauranger osvosv. tröttast i världen ska jag nu trycka i mig lite efterrätt, äppelpaj och sedan krypa till sängs för att vakna upp äcligt tidigt. hejråå.
#mätt som en propp
dvs. proppmätt. ja men nånting. Adelina lagar världens godaste mat! lyckans lottad. försöker ladda upp videos från bboy-battlet i tisdags, det går segt. en är uppe på tuban nu i alla fall.
ofattbart att jag ska träffa mor om ba nåra timmar. sjukt. hon anländer 3.25 till kenyatta airport. vidrig tid. kliver väl upp gladast i världen och välkommnar henne såklart!!!
lala samala (god natt). tröttast i världen!
#sol och masaimarknad
tar den där idiotiskt dyra taxin till Village Market om 10min. Käka lurran me Sam, köpa lite småttan och gottan, sedan vara stöd åt kusin vitamin på masaimarknaden. Prutapruta (läs inte prutta), ja nivet.
Igår var det finlucia på Svenska Residenset, luciatåg och hela köret, lussebulla, peppakaka, glögg osvosv. Lucia utan snö, kaos. Smet iväg och tog mig med motorcykel för att möta upp Lynn, iväg med 4tysktalande till en råmysig kinarestaurang vid yaya. Tusker och fett mycket käk.
Inatt landar min mor i Nairobi. sjukt. kan nog inte riktigt förstå att jag ska öppna ytterdörren inatt för att se min mamma, på riktigt. i verkligheten. här i Kenya. stört vad jag längtar. vi ska hänga igen! ja och mamma. vi ska resa och
#alltså blogg
ja okej. alltså blogga vare. vet inte riktigt vad man ska prioritera. just nu är jag knappt hemma. kikar förbi cyper café ibland, men ingen tid för blogg. nåja. trallar vidare och ser vad som händer. imorgon ska vi ut och klubba. torsdag? jäpp. innan Luciafirande hos svenska ambassadören, lol. nä kanske inte riktigt. residenset säger man nog. men ändå. lussekatter och så, götta.
#hej å hå
vad dagarna går. fattar ingenting. hänger liksom inte me ens. men här är vi nu. på torsdagen den 6e december. 5veckor å 3dagar på en platts vid namn Nairobi. en ny platts. nya ansikten. ny vardag. nya anpassningar. nya möjligheter. en massa nytt och en helt ny start. dessa veckor har varit fantastiska veckor. veckor som jag för ett år sedan aldrig kunde tänka mig att jag, lilla jag, skulle få vara med om. det var bara drömmar då. att drömmar kan bli verklighet vet ja nu. det här är min verklighet. min verklighet är nästan overklig. som att jag inte har accepterat den än. som att det inte existerar på rikt. "nämen är det mitt liv?" "händer det här mig?"
SVAR: ja alltså det här är fan livet.
det äger. men ibland är det läskigt. som när jag tänker på att jag en dag måste lämna den här plattsen. just nu är det det sista jag vill. ta mig inte här ifrån. jag har inte dansar färdigt i afrika än. men det är ju som länge kvar. tjoho.
idag har jag repeterat i timmar. flera sådana där 60minuters timmar nivet. åsså glömde jag dansskorna. då fick jag hål i mina favvosockar. gjorde piruetter och sånt på spikar som sticker upp. uppskrapade knän och livsglädje högt över molnen.
nästa lördag kommer världens bästaste mamma till Nairobi, till mig. det kommer vara den bästa dagen på länge. sjukt vad jag saknar mor min. jag ska visa henne allt jag vet.
#1a advent
...utan snö. fy vad lustigt. det känns verkligen som att någonting fattas. eller det känns inte ens som att julen närmar sig. men lika bra för det trivs ja, tralala. kusinerna vitaminerna är och bakar julgötta hemma hos tyska vänner med massa kids. ja och moster åker dit om ett tag till det uppdukade bordet. tack å bock för det. supermys!
föreställningen igår, över förväntan!! dansarna, som jag fick veta inte alls ha hållit på länge med dans, hade fantastiskt uttryck och förmedlande verkligen känslan. råfint. det där var dans mina damer och herrar. mer sådant.
/jordens sämsta kvalla. men repetition under gårdagen. nu är duetten smäck. /
#det där me rubriker
är inte riktigt min grej. hur svårt kan de va lixom.
å det här med att updatera, är inte riktigt min grej. men hur svårt kan deee va lixom.
nåja. jag har väl haft en hel del för mig helt enkelt. och med en hel del menar jag en HEL DEL. lol. ahhmen ja måste ba säga det här, IGÅR ÅKTE JAG MOTORCYKEL. och de va rååcoolt. Kebaya och jag skulle rulla in till Town för att kolla upp lite scenställen, han ringde och sa "I'll pick u up, wait." visst, bil tänkte jag. några min senare rullar två motorcyklar ner för den sandiga passagen. bak på ena sitter min vän och bak på andra.... ja, "you gonna sit on that one". aldrig gjort det förr nivet. talade om det för föraren, "I will take care of you" svarade han precis innan han satte gasen i botten å varvade alla bilar. alltså motorcykel äger. det var även sjukt praktiskt med tanke på den dagliga trafikstockningen som trakasserar Nairobis gator. Vi klämde oss smidigt fram mellan alla tjocka bilar och snabbt som blixten var vi framme. tack å bock. igen va? Tog oss sedan till GoDown Arts Centre, en fantastisk plats med dansare, musiker, konstnärer, producenter osv. en liten estethåla med konstnärer kinde of. och jag älskade det! "you wanna come on a dance workshop?" MEN JAAA!!! där vill ja bo. helt fantastiska människor, rååsköna personligheter och välkomnande miljö. BRB säger ja ba. ses snart nivet.
Imorgon kväll är det föreställning i stan, Ghetto Exposed håller en show med Jazz, Contemporary, Hip-Hop, Afro-fusion and tap. jaja, engelska på det. Så dit rullar vi, ett gäng dansare, efter klassen imorgon. och en middag på det. råmysig kväll i nbi. ses 7pm på Goethe Institute. kom från swea rike vettja.
å på tal om föreställningar, det börjar närma sig nu. 9e december 3pm. lol. typ sjukt nervös. men crazzy vad kul det ska bli. skepp å hoj. sprider sånnadär planscher över hela Nbi. premiär för lilla mig, första föreställningen utanför den låååånga skoltiden.
#beroende
av sånt där idiotiskt socker. det e sämst. igår kunde joseph stoppa mig från att köpa denna fantastiska choklad...tack för det. men alltså idag, idag kom jag hem med TRE paket efter morgonens dans repetitioner. hälsosamt liv här i kenya. jajjamen. käkar ändå frukt som e dåre. men trotts det är sockerberoendet starkare än någonsin. vad händer med mig ? i sverige köpte jag inte en enda chokladkaka, läsk, godis i allmänhet osvosv... nu är jag sugen på det varje sek. eller alltså, förutom nu när hela magsäcken är full av choklad. denna värme. energimätarn står på noll snabbt som ba den. där kommer socker in i bilden. lol. farligast i världen. och äckligt gott.
repeterade några timmar imorse inför föreställningen. skapade öppningsnummret, det verkar bli bra. Kevin är en fantastiskt bra koreograf och pedagog, att jag fick kontakt med han var ren tur. denna mailkontakt som jag hade från början hade kunnat visa sig vara vilken stolle som helst. att det nu är en professionel dansare som har haft en lång danskariär över hela världen är jag sjuukt glad över. bara under dessa tre veckor har han gett mig otroligt mycket kunskap. det är en pedagog som är danslärare pga att han älskar det, och inte pga av att man tjänar pengar på det. det är en viktig kontrast där emellan och det är verkligen någonting man märker under hans lektioner.
nurå. ba chilla typ. och le åt livet som visar sig mer och mer för varje dag som går.
#fuck up beats
koreo.koreo.koreo. sedan när var min inspiration som nu. överflöde. idéer. kretivitet. skapande. jag vill ba göra hela tiden. göra nytt, utveckla och dela med mig. lite rädd. rädd över att den dagen jag lämnar detta land som ger mig inspo dör den. den där gnistan. den är där nu och jag vill inte börja jaga den igen. det gjorde jag en gång. räddningen var att välja en annan väg. en väg som kan visa mig det där lilla extra. och här hittade jag det. nu ska jag leva med det. dansa med det. och utvecklas.
mot ett gäng timmar av repetition.
varje dag längtar jag. längtar tills jag har fötterna placerade i dansstudion.
#en dag som denna
var det kokhett. tog mig till en skola i Lavinton, stollt ringde jag upp Kelvin för att berätta att jag tagit mig dit helt på egen hand och "var e du egentligen"? det visade sig att han var på library (alltså eng å sve här på bloggen de kommande månaderna med tanke på att det enda jag pratar under dagarna är engelska), en timma senare dök han upp. eeei sorry. tur att jag hade sysselsättning och sällskap av han-som-jag-inte-kan-stava-namnet-på. Det här är kenya, säg alltid att ni ska ses 1h innan du kommer dit, då kommer de troligtvis 30 min sent ändå. lol. nåja, när han väl var på platts kom vi igång och en bra bit på vägen med duetten som ska vara på scenen om 3 veckor. alltså jaja. men det är klart att det går. vi klarar allt å så.
nu behöver min lilla och trötta kropp sin sömn. Usiku njema, lala salama.
#några break
igår var 3pm-klassen något anorlunda. men en höjdare. för omväxlings skull körde vi en klass på ''beginner''-level. tre break/hip hop dansare deltog, och med ren säkerhet tror jag att de uppskattade klassen och inser att de får ut någonting av att dessa fåniga pliéer, stretchar och piruetter. Imponerad av deras fokus och vilja!! att dansa här är en helt annan sak, man märker på ett helt annat sätt att alla vill, alla försöker och alla vill vara bäst. håller tummarna för att nissarna fortsätter joina lördagens jazzklass. som gör duetten med mig. körde igenom en kort modern korre med dom (som troligtvis kommer befinna sig i duetten) efter klassen, blev väldigt uppskattat. sprider stilar mellan varandra. jesbåx.
#eii
gissa va ja har gjort ida? ''NÄÄEEE äre sant har du dansat eh''?? alltså ja. hela långa dagen. å hela den långa dagen har varit fetabra!! Mår aldrig så bra som när mina fötter (dvs jag) befinner mig i dansstudion. och nu omringad av några av de trevligaste och gladaste människorna ja träffat gör det allt ba fetare. jag bor verkligen här nu. kontakter i teleboken. nya lokala fb-polare. dansklasser. föreställning. häng. käk. inbjudningar. osvosv. en platts ja trivs på är här.
#igår
försökte jag lära mig break dance. det gick som förväntat. dvs. inte alls. kanske med lite träning. vi spånade och spånade, prövade allt från moderna steps till house steps. vi är på väg i alla fall. nairobis bästa duo. jäpp.
/här kör dom igenom en kort koreo iaf. repade i ett klassrum i en skola/
#alltsåå nääe
det här var ju inte så kuult. inte alls. vart är min energi? känns som att mina krafter inte riktigt räcker till till någonting vettigt just nu. klassen som var inplanerad mellan 11am och 2pm är ju bara att glöma. fett jobbigt. jag som hade planerat att traska längst med den lilla sandiga vägen dit. kan man ens må såhär? antar att det finns miljontals faktorer. lever på hög höjd? mycket intryck? för mycket inplanerat? ny platts? tunn luft? osvosv. nåjja. en dag hemma får jag väl unna mig. fokusera på att samla mina krafter för att vara 100% imorgon. back to dansstudio igen. balletklass och duettrep. jomen visst. kan inte låta bli att bli lite stressad över att vara hemma en hel dag. hallååå en HEL dag. tar boken och sätter mig på altanen i solskenet.
#pineapple
ba för att inte svära har ja lärt mig ett annat ord, pineapple. Thnx. ajja, svordomar är fula ändå. anledningen till mitt ord pineapple är att jag tänkte skriva någonting i stil med "faaan vad trött jag är". dansdansdans hela dagen. börja 12 på en skola. kom hem strax efter 9pm. korta pauser, transporter, käk och bäck to wörk i nästa studio. avslutade allt med middag på nån liten restaurang och efter det en sen jazzklass. kände mig duktigast i världen när vi skulle dra till sista dansstudion och repa duett, tro det eller ej, men, mina damer och herrar, det vad jag Mzungun som visade vägen. jomenjavisst. dagen kunde inte bli mycket bättre ändå. jäjäjä. nu ska ja hänga me kudden. Herrååw.
#iväg på dans
drar till dansstudion. rep ål najt lång! föreställning 9dec. kom till kenya. lol. megachillaste dagen. sol, bok, musik å god mat. världens bästa förberedelser inför första repet.
nu beger jag mig. lateerz.
#2veckor
två veckor har gått. två veckor har jag levt på en helt fantastisk plats. och flera veckor väntar. jag vill stanna kvar här. Jag vill leva här. Jag vill bli bäst! jag vill uppleva och berikas! jag vill. Och jag kan. jag ska dansa med afrikaner och bli bäst.
#sverigesöndag
idag har jag en sån där riktig söndag som jag brukade ha i lilla staden Piteå uppe i norra Sverige. en typisk "saras sverigesöndag". slappaslappaslappa. rastlösheten börjar dock tränga sig på. har som ändå varit vaken sedan 9am, (7 i swe). hela min gårdag spenderades i danssalen, fantastiskt. nu kommer jag tillbak. efter dansuppehåll i hela 4 månader förstår min kropp äntligen var den hör hemma. i värmen i danssalen. träningsverken enda upp i halsmusklerna. lol. kommer bli starkast i världen. akta er.
nu ska jag fortsätta med min sverigesöndag.
#dagen före igår
"du måste vara försiktig. det är farligt." jag hör det från höger och vänster. självklart kan det vara farligt. det kan vara livsfarligt att gå och handla uppe i lilla fina Kiruna i norra Sverige. lol. det är väldigt mycket som är farligt på vår planet vid namn Tellus och framtiden kan man inte alltid förutspå. vad som helst kan faktiskt hända. men hur skulle det vara om man gick omkring och var rädd? rädd över framtiden. rädd över vad som "skulle kunna hända". rädd över att få vara med om nya saker och upptäcka nya platser. det handlar väl ändå om att inte vara dumdristig, vara medveten om vad man egentligen gör, analysera, notera och sen kan man ba uppleva!
Dagen före igår fick jag uppleva (hur dagen sedan slutade är en annan sak) men jag fick vara med om saker jag länge velat pröva och saker jag aldrig trodde skulle hända. Satte mig i bilen på väg till mötet med Kevin, utan blekaste aning om vad jag skulle få uppleva under dagen (kenyaner är VÄLDIGT impulsiva) och varför han egentligen ville träffa mig hade jag inte någon större koll på. tänk att man förväntar sig 2h lurre och får en hel dag med oförväntade saker. hela dagen blev som en blind-date med världen. Jag fick en bättre bild av hur den stora staden Nairobi som jag nu bor i ser ut, jag träffade nya människor, lärde känna människor jag träffat tidigare bättre, fick vänner, vänner inom samma yrke (dansen), bemöttes av nya miljöer och vyer, spred budskapet och konsten dans till ögon som inte hade någon aning, fick ta del av den lokala befolkningen, lokaltrafik, nya gator, nya platser osvosvosv.
Mötte Kevin och hans två kollegor. en hiphop-instruktör och 1 bakom-kulisserna-foto-nisse, (RÅTREVLIGA) i en byggnad där det första jag möttes av var en scen och flera stolsrader som var ämnat till tittare. "there will be a performance the 9th of december, what I now wonder is what you are going to do. A solo maybe, yes a solo." nämnde jag att dom var impulsiva???? jahapp. föreställning om en månad då. medverkande: olika kompanier, musikgrupper, hiphop, jazz, stepp, modernt osv. arrangör: Kevin. apkul!
Lokaltrafiken då, konsten att åka en så kallad Matatu. kör som galningar, fram och tillbaka över körfälten, gör nästan vad som helst för att ta sig förbi trafikstockningen, kör på väggrenen (som består av lera och sand), stannat lite här och var för att plocka upp folk och släppa av folk. De trafikerar Kenyas vägar efter en tidtabell som inte existerar, snabbt fram och tillbaka flera gånger längst med sin sträcka. "Konduktören" spejar efter passagerare utmed vägkanten och kommunicerar med dem på ett, för den oinvigde (typ mig), obegripligt teckenspråk. Han (de är alltid män) talar om för föraren om någon ska på eller av genom att banka i bildörren. Passagerare ansluter var som helst, även om det finns busshållplatser, och tydligen kan man ta ombord allt och alla som vill åka med. potatis- och rissäckar, väskor och kanske en och annan höna. När man tror att bussen är full stiger det på fler. Och när man är helt övertygad om att bussen är proppfull, byter några säten med varandra och plötsligt har det gjorts plats för en familj till. Bildörren flög upp lite här och var och ut och in hoppade människor nästan i farten. full fart framåt. här ska det tjänas penki!! chocken när jag kom fram och upplevde att allt hade gått perfekt. efter det kom man in i "Matatu-åkningen" ganska snabbt. snart tar jag mig nog runt i en skruttig minibuss utan stötdämpning utan Kevin och co som fick lite extrajobb som turistguide under den dagen. stackarna. tack iaf.
/bild nedan är från en Bording-school en bit ut från town. fantastiska flickor, fantastisk respons av dansen, fantastiskt att ha fått sprida konstformen och uppmuntra till någonting som man älskar. dansarna var ett utav Kevins kompanier, två salsadansare och Kelvin som gjorde ett hiphop numer/
